Det är en morgon under senvintern, det är en dag mitt i veckan. Grått ute, det märks att solen inte är riktigt uppe, och att det förmodligen är molnigt.
Kaffet är uppdrucket, mjukisbyxorna och hoodien är på (jobb hemifrån är najs). klockan börjar närma sig 9, så det är dags att öppna upp jobbdatorn.
I Outlook har jag två mailadresser. Min jobbmail och en adress som tillhör "Systemets" servicedesk.
Min egen visar inga nya mail sedan igår. Servicedesken däremot, där står siffran 1 bredvid "inkorg".
Pulsen går upp. Jag känner nästan hur blodtrycket ökar.
...
Systemet i fråga är viktigt. Utan ett fungerande system kommer företaget T inte kunna ta emot beställningar. Företaget T's kunder kommer inte heller kunna utföra vissa handlingar. Fungerar inte systemet kommer en miljardverksamhet i värsta fall stå stilla.
Min jobbdator tillhör företaget E. Där jag även råkar vara anställd. Företaget E tror inte på att ha onödigt mycket personal, så det finns ganska exakt en person som förstår "Systemet" fullt ut (hint: du läser personens blogg).
Företaget T är en viktig kund med en lång relation till företaget E, men mest av historiska skäl. Tidigare var de delar av samma koncern.
Nu ägs E av ett investmentbolag, och styrs av kortsiktiga idioter. Jag har dock stor respekt för representanterna för T. De är bra.
...
Jag drar mig lite för att klicka på inkorgen med det olycksbådande ettan bredvid. Skulle det vara något allvarligt kommer jag behöva arbeta oavbrutet med att lista ut vad problemet är den här gången tills dess att problemet är löst. Det finns inga riktiga alternativ till att lyckas, och det finns ingen backup, ingen att bolla idéer med längre.
Från att ha varit ett rimligt stort team av seniora och kunniga personer finns endast en kvar. Och ytterligare en person som egentligen jobbar med något annat, och inte kan Systemet särskilt väl. Ett alibi för företaget E mer än något annat.
Känslan av att vara totalt utelämnad när något går snett är ibland riktigt vidrigt. Hittills har det gått bra, men stresspåslagen det ofta ger är inte att leka med.
Efter att ett par djupa andetag fått pulsen att gå ned något är det dags att övervinna känslan av lättare ångest blandat med lite illamående. Dags att läsa det eländiga mailet.
Ok, inget alltför illa den här gången. Bara en fråga om hur något bör fungera. Jag slappnar av och börjar dagens arbete. Och dagdrömmer lite om FIRE.
Känner igen den där känslan av att sitta fast och inte har någon som helst backup.
SvaraRaderaDå är det härligt att ha en plan B att dagdrömma om.
Har märkt att jag börjat dagdrömma allt mer de senaste månaderna, för min del blir det troligen exit från arbetsmarknaden när jag fyller 55 i slutet av året.
Det låter riktigt trevligt. Tror att någon FIRE-bloggare som gjorde sin sista arbetsdag jämförde med hur det kändes strax innan sommarlovet som barn fast i kvadrat.
RaderaJag kan tänka mig att det stämmer ganska bra =)
Fy sjutton. Jag får puls bara av att läsa det där...
SvaraRaderaÄr i lite liknande situation på mitt jobb på så vis att jag är enda personen som gör mina arbetsuppgifter. Så jag har insett att även om det är trevligt att vara ledig, så väntar ett berg av jobb när jag är tillbaka. Samt den där trista känslan när man har noll stöttning för ingen fattar vad man gör.
Fortsätt dagdrömma om FIRE, det är räddningen!
Det där är inge vidare, speciellt om det rör något viktigt/tidskritiskt så man blir inringd från semester och liknande.
RaderaMen ska man se det från den ljusa sidan har man ju en stark förhandlingsposition i alla fall =)
Att få de där kortsiktiga idioterna att förstå att man inte kan ha vinst varje kvartal när en livscykel är flera decennier är inte lätt. Särskilt när de inte har koll på lagar och regler som vi faktiskt måste följa. Alltid lika kul när de vill "gena i kurvorna" och man då ber om att få skriftligt på att vi (= cheferna) medvetet har brutit mot reglerna och att de tar ansvaret. För 17, de har ju hög lön för sånt, det har inte jag!
SvaraRaderaSpargrisen
Nej det är lite som att det är några excelblad som styr hela företaget.
RaderaMest stör det mig att det inte finns någon trovärdig ersättare till mig, så en uppsägning skulle förmodligen få ganska allvarliga konsekvenser för kunden.
Och det verkar som om andra team inom företaget fungerar likadant. Ett team är till exempel totalt beroende av en herre i 67-års åldern. Utan seriös ersättare...