Bäst före datum satt!
Under veckan som gick fick jag ett intressant besked. Ett besked som möjligen får mig att omvärdera vissa framtidsplaner.
Kunden jag i första hand arbetar mot lämnade till slut ett besked om hur de tänker avsluta användningen av systemet jag arbetar med. Detta är ett enormt skönt besked, då det tidigare bara hängt i luften
Det tråkiga är att beskedet säger 2028, vilket är ruggigt långt in i framtiden. Jag hade hoppas på att det skulle gå betydligt fortare.
Till saken hör att en stor del av mitt missnöje med nuvarande situation på jobbet kommer av en känsla av osäkerhet kring framtiden. Jag är helt säker på att min position på företagen blir skit den dag systemet upphör, vilket sker samma dag kunden slutar använda det, men tills dess sitter jag i en ganska bra sits.
Osäkerheten kring ifall det inträffar om 6 månader, eller åratal framåt har varit ganska stressande, och den stressen är nog en starkt bidragande orsak till viljan att ta situationen i egna händer och sluta.
Nu däremot, med ett relativt konkret besked, förändras situationen till det bättre. Nu vet jag vad som kommer hända, samt att jag kan planera för det.
Konsekvenser
Nu ser jag två alternativ egentligen:
- Sluta under våren enligt plan, lämna över eländet till någon annan under nedläggningsfasen
- Stanna, men slappa och lyft lön i 2-3 år
Jag tror att jag i och med detta besked blir lite lätt untouchable, då ingen riktigt vågar sparka någon som kunden i alla fall teoretiskt är beroende av, samtidigt som det knappast är värt att utbilda någon i ett system som ska läggas ned. Inte heller kommer kunden investera något i systemet, om det det inte behövs av rent regulatoriska skäl eller liknande. Vilket innebär att det skulle kunna vara 2-3 relativt stressfria år.
Nu har jag visserligen även ett annat team jag arbetar lite åt, men de jobbar inte direkt stenhårt, och är ganska trevliga. Halvintressanta arbetsuppgifter är det dessutom, och går mycket mot AI-hållet.
Så vad gör man?
Att arbeta 2-3 år till skulle definitivt vara lönsamt med tanke på att jag skulle kunna både spara pengar samt låta börsen göra sin grej. Två års arbete ger minst en miljon i sparande + utdelningar.
Samtidigt behövs det egentligen inte, men mer pengar är ju alltid trevligt.
Jag har inte på något sätt bestämt mig ännu, och jag behöver egentligen inte bestämma mig i närtid heller. Jag tror helt enkelt att jag suger på karamellen ett tag, och fattar ett beslut i frågan senare.
Jag inser också att det låter som någon slags full-blown-one-more-year-syndrome, men det bjuder jag på. 😁
Ha en fortsatt trevlig helg!
Jag tror du lider av sk One More Year Syndrome 👀. Förr eller senare övergår det i None More Year Syndrome....så blev det för mig iaf.....
SvaraRadera