Är det rimligt att vara med i A-kassan? Lever man från lön till lön utan marginaler är nog svaret JA. Och det kanske även är sant för de som har yrken där det är svårt att hitta ett vettigt jobb om man skulle bli uppsagd.
Men för oss som antingen har väldigt lätt att hitta ett nytt jobb? Eller för oss som är FIRE eller väldigt nära?
Försäkring
Alla försäkringar ska vid korrekt prissättning vara förlustaffärer för försäkringstagarna (i genomsnitt). De är till för kassaflödesutjämning snarare än att det finns ett vinstsyfte med dem. Och att få ett jämnare kassaflöde är i första hand viktigt om det är väldigt stora pengar det handlar om.
Därför är mitt hus försäkrat, men jag skulle aldrig komma på tanken att försäkra en mobiltelefon. För telefonen har jag råd att ersätta själv utan problem. Huset skulle vara svårare.
Och A-kassan är just en försäkring, och då måste rimligtvis avgiften vara större än uttaget för genomsnittet, för annars får A-kassa förr eller senare slut på pengar?
Detta resonemang stämmer dock inte!
När jag började skriva detta kom jag på att jag skulle försöka kolla upp hur finansieringen egentligen fungerar, för jag tyckte avgifterna kändes artificiellt låga, och så är det också.
För A-kassan finansieras inte bara av medlemsavgifter, utan även av staten via arbetsgivaravgifter. Vilket gör att kalkylen inte är lika självklar längre.
Förmodligen gör detta att A-kassan lönar sig för nästan alla som någonsin blir arbetslösa, eftersom alla redan betalt en del av den via arbetsgivaravgifter (Arbetsmarknadsavgift, som du annars hade kunnat få i lön). Och för de där 150-200 kr/månad vi pratar om får man tillbaka väldigt många månadsavgifter redan första månaden av utbetalning.
Hur gör jag
Personligen har jag aldrig varit arbetslös en dag i mitt liv, och jag har aldrig heller varit med i någon a-kassa. Som utvecklare i Stockholm har det aldrig känts särskilt sannolikt med arbetslöshet. Några månaders levnadsomkostnader till jag hittar ett nytt jobb har jag dessutom alltid haft råd med utan problem.
Nu när jag i princip redan kan leva på kapitalinkomster så känns det än mer meningslöst.
Hade jag däremot insett tidigare i livet att jag betalat vare sig jag velat eller inte hade jag möjligen kanske varit med, fast med facit i hand hade det ändå varit dumt då jag aldrig behövt nyttja det.
Eventuellt skulle man väl kunna avsluta arbetslivet med ett år av synnerligen inkompetent jobbsökande för att utnyttja A-kassan till max, men det känns inte riktigt som min grej.
Med det sagt måste jag erkänna att insikten om att det till stor del är skattefinansierat gör att jag blev betydligt mindre negativ till att ge mig själv lite skatteåterbäring.
