Det förflutna är över, framtiden är inte här ännu. Det enda någon egentligen har är nuet. Och ägnar man nuet åt att leva i framtiden, vad har man då?
Jag tror det är väldigt vanligt i FIRE-kretsar att man fokuserar mycket på vad som händer sen, när man har fått ihop tillräckligt med kapital, när man inte längre är beroende av arbete.
Jag är definitivt själv skyldig till detta.
För en åtta- tio år sedan var jag väldigt fysiskt aktiv, jag tränade mycket, sprang motionslopp varierande mellan halvmarathon och Ultravasan, och var även betydligt mer socialt aktiv än vad jag är idag.
Därefter hände något. Jag fick ett jobb med betydligt mer ansvar och press (samma som idag), och jag började även FIRE-resan på allvar ungefär samtidigt. Jag har nog sedan dess levt betydligt mer i framtiden än vad jag gjort innan.
Jag kommer på mig själv med att tänka: "Sedan, när jag har massor av tid ska jag...". Detta gäller allt ifrån att ta tag i träningen igen, till att genomföra några mindre renoveringar, till att läsa böcker och resa. Och detta är lite av ett problem.
Det är nämligen totalt uppenbart att vissa saker inte ska skjutas på framtiden. Att sluta vara en soffpotatis till exempel.
Ibland undrar jag vad det var som egentligen hände, som fick mig att börja uppföra mig annorlunda. Förmodligen har det inte med pengar att göra, för mycket av det jag inte längre gör kostar inte så mycket. Jag tror snarare att det handlar om friheten som kommer längre fram. Just nu känner jag att jag mest arbetar, eller återhämtar mig från arbete. Ofta på dåliga sätt, som att sitta och glo på Youtube.
Jag funderar på hur jag kan se till att leva mer i nuet än i framtiden, och att ta tag i saker nu snarare än längre fram, och jag är inte riktigt säker på hur jag ska gå till väga. Men att inse problemet är väl som så ofta det första steget.
Är det någon som känner igen sig?
Jag satsar på både och faktiskt. Men mina intressen är så enkla att det väl inte kommer diffa så fantastiskt mycket mellan Nu och Sen. Renovera, bygga, träna, läsa gör jag redan idag (har ju ett hus, eller snarare några stycken). Resa kommer jag däremot utöka kraftigt.
SvaraRaderaDet låter som en klok approach.
RaderaFör mig var det lite annorlunda. Jag växte upp med föräldrar som tidigt lärde mig att spara. Mitt första sommarjobb hade jag som 15-aring. Jag har aldrig tänkt att jag skulle ha rad att sluta jobba, men sa blev det. Sen tror jag inte att man behöver tiotals miljoner för att sluta, fast det klart, det beror pa vilka vanor man har. Jag lever ganska frugalt men det är självvalt. Jag stödjer de som har det sämre, jag har rest färdigt, mest i jobbet men ocksa sett en stor del av världen. Vi är alla olika och att leva i nuet är ju det vi alla gör, även om en del av oss ocksa tänker pa framtiden och det som händer i världen.
SvaraRadera/Annika
FIRE utan medveten FIRE-satsning är nog egentligen det optimala sättet att göra det på. Då går det av bara farten.
RaderaKloka ord! Och ja, jag känner igen mig. Det händer att jag ger mig själv en mental örfil, när jag kommer på mig själv att längta efter något som jag inte har idag. För jag vet också att när jag får det jag vill ha, kommer barnen att ha flyttat ut. Och den tiden är borta för alltid. Jag är dålig på att aktivt påminna mig själv om hur bra jag har det just nu och jag är rädd att jag ska ångra att jag inte tog bättre vara på tiden med barnen. Medan de fortfarande bodde hemma och var "mina".
SvaraRaderaHej, kul att du har hittat hit!
RaderaJag har läst din blogg ett tag, men varit dålig på att lämna kommentarer.
Det är nog som du säger klokt att försöka ta till vara på nuet medans det finns. Jag har egentligen inte ens något betydande att klaga på.
Det är bara det att framtiden känns intressantare ibland =)
Jag känner igen mig. Hade nån idé om att jag skulle få massor med tid och energi över när jag inte behövde slita sönder mig i stallet. Nu är jag ute hos hästarna i snitt tre dagar/vecka. Dvs jag har fyra dagar jag skulle göra en massa på. Jag sitter mest på netflix. Ibland träffar jag nån kompis för en god middag. Suck på mig...
SvaraRaderaFörstår precis. Det är nästan som om all tid man vunnit på att inte åka till jobbet längre spenderas på Youtube/Netflix istället för på något vettigt.
RaderaHahaha, hög igenkänning. Jag tillbringar mycket tid i framtiden. Just nu planerar jag mitt framtida boende, inklusive inredning. Har jag tur kan jag köpa lägenheten om två år, har jag otur får jag vänta åtta år. Men likt förbaskat kollar jag på soffor och tapeter nu... ;)
SvaraRaderaJag hittade precis två kommentarer från dig som fastnat i spamfiltret =(
RaderaJag har godkänt dem nu, ledset för att jag inte såg det tidigare.