Åter till arbetet. Det här är inte kul längre.

Imorgon, måndag, är min första arbetsdag efter semestern.

En gång i tiden kommer jag ihåg att det nästan var kul att gå tillbaka till jobbet efter en längre ledighet. Det var skönt att få lite mer struktur i vardagen igen, det var kul att snacka med kollegor om vad man gjort under ledigheten, och det var trevligt att återgå till dagliga restaurangbesök med det ordinarie lunchgänget.

 

Idag däremot känner jag mest någon slags söndagsångest över eländet.

Struktur existerar knappt längre pga hemarbete, eller så är det bara så att skillnaden mot ledighet inte är lika stor längre.

Jag känner dessutom knappt någon på jobbet längre, så rent socialt fungerar det sämre idag än förut. Detta mestadels på grund av att när folk slutar i Sverige så ersätts de i billigare länder istället, och det gör att de sociala banden inte riktigt blir som förr (multinationella större företag är JÄTTEKUL som arbetsgivare, jag lovar!).

Jag arbetar dessutom åt en avdelning jag avskyr, för chefer som inta fattar ett jota om vad jag gör, och under ett ständigt hot om att bli permanent fast i en riktig skitposition. Samtidigt som avdelningen jag vill arbeta åt (och där jag började min anställning, och blev bortflyttad ifrån p.g.a. att nån chefs exceldokument såg bättre ut på så vis) inte verkar få anställa någon när det öppnas en lucka.

Dessutom börjar förmögenheten bli tillräckligt stor för att jag ska känna att jag inte riktigt behöver jobbet. Jag kan absolut se att det finns en anledning att jobba ihop ytterligare kapital, men jag behöver inte just det här jobbet.

 

Jag funderade på detta redan innan semestern, men det blir tydligare och tydligare att jag borde hitta något annat, förmodligen efter en längre ledighet.

För att inte bara vara negativ och gnällig kan jag tipsa om en youtube-kanal om löneslaveri. Tom Scryleus är en svensk lirare som har en kanal på engelska om varför arbete suger. Jag håller inte alltid med om allt, men ändå intressant, speciellt som det inte kommer ur ett klassiskt FIRE-perspektiv riktigt, även om det känns ganska närbesläktat.