I en förhandling finns det oftast en part som är mer intresserad av att nå en överenskommelse än sin motpart. Den parten förhandlar i någon form av underläge.
Relationen arbetsgivare/arbetstagare är inget undantag. Är arbetsgivaren på väg att skära ned skulle jag tro att löneökningarna för året inte blir särskilt stora, säger någon upp sig slipper man säga upp någon. Om man däremot inte kommer överens med nyckelpersoner blir det snabbt dyrt.
Lever man från hand till mun, är man nog väldigt mån om att komma överens med sin arbetsgivare, men är man ekonomiskt oberoende är inte lika viktigt. Man skulle rent utav kunna säga att ekonomiskt oberoende människor förhandlar ur en väldigt stark position.
Ekonomiskt oberoende är egentligen mest meningsfullt i en förhandlingssituation ifall en motpart känner till det. För det är först då arbetsgivaren vet att det är en fullt realistisk möjlighet att lämna, utan att få problem ifall det skulle ta tid att hitta nästa jobb.
Nackdelar
Jag kan tycka att det låter lite lockande att i förbigående nämna att man kan leva på kapital så att chefen hör det. Det skulle helt klart kunna påverka styrkeförhållandena nästa gång det är lönesamtal. Men frågan är om det inte också kan finnas vissa nackdelar.
Framför allt skulle det kunna spridas, och det skulle kunna tisslas och tasslas en del på kontoret, vilket skulle kunna få sociala konsekvenser. För att inte tala om avundsjuka. En riktigt korkad chef skulle ju även kunna dra en "Du som är så rik behöver ju inte mer...".
En förutsättning för att få några fördelar är nog tyvärr dessutom att man är relativt svår att ersätta. Men det är en förutsättning som är fullt rimlig för många ingenjörsjobb och liknande.
Mjuk avkastning på kapital?
Att använda pengar för att tjäna mer pengar är knappast något som är främmande för någon som läser den här bloggen. Men detta är ett lite annat sätt att använda sin förmögenhet än att köpa akter eller fonder. Att helt enkelt låta arbetsgivaren förstå att det krävs mer än minimum för att hålla kvar en då man inte är beroende av arbetet på samma sätt som alla andra. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det för, kanske någon form av mjuk avkastning?
Hur gör jag?
Jag tänker nog fortsatt hålla mina hemligheter hemliga, men för uppmärksamma chefer och kolleger är det nog ganska uppenbart att jag är intresserad av investeringar och har det relativt gott ställt. Däremot tror jag ingen inser att jag skulle kunna sluta idag om jag så önskar.
Har stora förmögenheter givit er som läser några fördelar i förhandlingar med exempelvis arbetsgivare?
Du skall få ett väldigt gott råd av mig och det är att du skall sluta arbeta nu om du har råd, för livet går inte i repris!!Redan 2018 när jag var 52 år så köpte jag mig fri från ett arbetsliv som jag inte längre ville vara delaktig i och jag har aldrig mått bättre än vad jag gör nu när jag är ledig 24/7 och kan göra vad jag vill när jag vill inom rimliga ekonomiska gränser och så länge som det är lagligt.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaEn bra tanke, man vet som sagt aldrig. Men det är så klart en avvägning mellan ledig tid och att hålla de ekonomiska gränserna tillräckligt rimliga.
RaderaJa, det ska du göra. Jag kan utveckla mer vid annat tillfälle, men inte nu ikväll...jag är för trött.
SvaraRaderaNu blev jag intresserad! Utveckla gärna någon gång när du är piggare :)
RaderaJag har alltid legat lågt när det gäller att tala om pengar, i Sverige är det sällan en fördel att berätta för någon att du är förmögen. :-)
SvaraRaderaJa, det känns lite som den inställningen de flesta har. Fast tänker man på spelteori i en specifik situation kanske det inte är optimalt.
RaderaNu bor jag ju inte i Sverige men generell avundsjuka finns överallt, det är min erfarenhet. Min take är: jag tror det är svårt att få några större lönejusteringar såvida
SvaraRadera1) man går till en ny arbetsgivare - jag skulle iaf inte byta jobb om pengarna är det primära för under +25% av nuvarande lön
2) Man har hittat ett nytt jobb och ens nuvarande arbetsgivare vill behålla en via ultimatum - prompt att man säger att får jag inte +20% säger jag upp mig. Detta scenario kan ju tex användas av en person som har gott om pengar.
3) byte av position i företaget som villkoras med en lönehöjning. Min fru blev lurad av HR då hon för ett par år sen godtog att hon skulle få en mer senior roll men att arbetsgivaren inte kan betala just nu. 2 år gått och hon fick enbart de sedvanliga årliga justeringarna så hon bytte jobb. De försökte locka henne kvar (genom lönejustering - se bullet 2) men det tåget hade redan gått då arbetsgivarens ord var vatten värda / förtroendet brutet.
Hade jag varit din chef hade jag enbart tänkt att "Vad vill han säga med det / vad försöker han visa?"
Om jag ska göra en liknelse: Om du visste att tex Coca-cola tjänar / har massvis med pengar, innebär det att de kan ta mer betalt för en produkt just av den orsaken? Eller: om du vill ha hjälp av en hantverkare: betalar du mer om du vet att dito har gott ställt?
Själva är vi på gränsen att behöva jobba men jobbet ger (viss) stimulans plus att om inte annat så är man en förebild för ens barn.
Mvh
Emigrantinvesteraren
Som chef skulle det kännas enklare att ge minimal löneförhöjning till den som är oberoende, än övriga. Samma sak om det måste avskedas folk, enklast att välja den som ändå inte behöver jobbet. Sen väger förstås kompetens och annat tyngre.
RaderaEtt ultimatum om löneförhöjning grundat på den privata ekonomin hade gjort mig mer negativ.
Håller med dig där är jobbet som skall avgöra inte penga situationen. Men visst får man inte det man vill ha så kan man ju säga upp sig på stört så får man se vad dom säger. Brukar gå o få mer betalt när man säger upp sig. Har jag själv gjort flera ggr
RaderaNu tänker jag mig inte att det ska låta som ett ultimatum, utan snarare som en signal om att man inte behöver jobbet. Om det får resultatet att chefen tänker "vad skönt, stick då" så har man nog överskattat sin betydelse ordentligt.
RaderaOm man däremot är den enda personen som kan det man jobbar med, och det tar ett år eller två att ta fram en trovärdig ersättare, då är situationen en annan. Då skulle det kunna vara en vettig signal.
Å ena sidan, å andra sidan.
SvaraRaderaJag hade en kollega (numera pensionär) som fick det lägsta påslaget ett år med motiveringen "ni som har hus i både fjäll och skärgård verkar ha det gott ställt ändå". Den chefen hade inte alla fakta, de hade nämligen inte två fritidshus, men de kunde hyra ett fint ställe i skärgården två veckor om året, det andra delade de med släkten. Min kollega var inte alls glad! HR, ledningen mfl påstår nämligen att vi får lön efter kompetens och inget annat!
Jag aktar mig noga för att säga eller visa min ekonomi. Dels för att det gärna kommer fram fördomar om "rika" och dels för att då skulle jag antagligen få noll i löneökning. Har nämligen varit med om väldigt konstiga motiveringar som tex "du tjänar ju mycket mer än min fru (som har helt annan utbildning i en helt annan bransch), så du ska vara glad åt det du har". (Ja, jag blev skitförbannad och sa att det är knappast relevant).
Men om jag skulle säga att jag drar om jag inte får X kr eller Y % så tror jag faktiskt att de knappt skulle vinka adjö. Vi byter ledning och chefer så ofta så de har ingen koll på vad personalen kan (vilket gör att man får väldigt märkliga arbetsuppgifter emellanåt).
Spargrisen
Sådana motiveringar hade gjort mig skitsur. Och det hade förmodligen varit början till slutet för min tid på den arbetsplatsen, bortskämd som jag är med en stark arbetsmarknad för kodapor.
RaderaJag tror egentligen mer på att säga upp sig (utan ultimatum) och sen låta arbetsgivaren komma med ett motbud. Lite jobbigt för den som inte kan ta en tids arbetslöshet, men för en FIRE-aspirant funkar det nog oftast.
Jag har varit relativt öppen om min ekonomi till mina sista chefer. Jag har inte lagt fram det som att jag kommer dra om jag inte får vad jag vill, men jag gör klart att jag inte är i en beroendeställning till dem och jag har sagt att "Jag gör ett aktivt val att jobba kvar här". Det är ju sant och jag väljer ju att bara jobba med chefer som respekterar mig och min kompetens. Jag vet inte om det faktiskt påverkat mina löner, men jag har absolut aldrig blivit missnöjd, tvärtom. Kanske det funnits en liten liten uns av rädsla att förlora mig, men jag har alltid sett att jag fått betalt för att jag presterar bra, det är först nu jag ens tänkt tanken.
SvaraRaderaDet var lite så jag tänkte, en passiv upplysning i hopp om att de förhåller sig vettigt till att det inte finns någon beroendeställning.
RaderaTack för kommentaren.