Under 2024 var målet att leva på aktieutdelningar. Och det gick nästan. Det gick tillräckligt bra för att jag ska tro på min förmåga att göra det från och med nu om jag så skulle önska.
Fast det var förra årets mål, och nu när jag vet att det går känns det lite passé.
Tidigare i år sa jag att ett mål var att få 300k i aktieutdelningar. Och det ser i detta nu ut att redan vara uppfyllt, även om det är 2 bolag kvar som ska rapportera (Bahnhof och Castellum, idag och imorgon).
Då inte ens februari är över, och det redan ser ut att vara klart att målet är uppfyllt känns det som att jag inte siktade särskilt högt. Och detta känns mycket otillfredsställande.
Dessutom, att leva på utdelningar när man ligger lite på gränsen känns tveksamt, dels för att jag är lite bekväm av mig, vilket kan öka kostnaderna, och dels för att förutsättningarna kan förändras. Det pratas inte sällan och både fastighetsskatter och förmögenhetsskatter till exempel.
För att få lite större marginaler kommer jag helt enkelt att satsa på att skaffa mig en lite större förmögenhet.
Det nya målet: 10 miljoner "produktiva" kronor.
Med det menar jag i princip pengar som är investerade på ett eller annat sätt i syfte att gå med vinst.
Jag kommer inte räkna in min bostad i detta. Däremot kommer jag räkna in tjänstepensionspengar.
Idag ser det ut så här:
ISK: 6,237,000 kr
Tjänstepension:1,348,000 kr
Totalt:7,585,000 kr
Det betyder att det fattas ungefär 2,4-2,5 miljoner.
För att uppnå målet skulle jag kunna...
- Jobba några år till. Med genomsnittlig börsavkastning, och ett nysparande i linje med idag borde 10M vara nåbart om 3-5 år.
- Sluta jobba redan nu och hoppas att börsen ökar tillräckligt för att nå 10M förr eller senare.
- Hitta en hyreslägenhet, sälja nuvarande bostad, få loss ca 2 miljoner och accelerera utvecklingen en hel del.
Jag skulle säga att alternativ 1 är det som känns troligast. Även om 3 kanske kan vara ett alternativ närmare FIRE. Även om det då handlar om ett billigare hus snarare än hyreslägenhet.
Vad betyder detta för framtidsplanerna?
Inte mycket till att börja med. Jag är fortfarande öppen för att ta någon form av sabbatsår eller liknande medan intjänandet mot 10M pågår. Och jag hade ändå planerat att arbeta några år till enligt tidigare femårsplan. Egentligen är den enda skillnaden att jag nu har ett uttalat mål att nå 10 miljoner.
Behöver jag ens ett mål?
Nej egentligen inte. Men om jag ska se värdet i att fortsätta arbeta känns det bra med ett. Förmodligen är det även bra för min lust att fortsätta skriva här också.
Nu kör vi, mot 10 miljoner!
Lite så jag funkar också, sträva mot lite till och framåt. Kör på 5-7 år till är tanken men det som kommer att bli tufft då blir att ställa om mentalt, sluta månadsspara och börja leva på avkastningen.
SvaraRaderaDen stora frågan är väl om det är pga målet, eller om det är ett sympton på "one more year syndome" :)
RaderaTack för kommentaren.
Härligt, du är snart vid 10 mille. Eller varför inte dollarmiljonär?
SvaraRaderaJa de båda känns relativt nära, även om det nog är några år i alla fall. Om vi inte får ett nytt 2021 tror jag det var, med +40%.
RaderaDet låter lite som one more year-syndrome, tycker jag. Men om du GILLAR att jobba och inte egentligen vill sluta så visst, men annars, varför?
SvaraRaderaFör oss känns 10 miljoner för en ensamstående man som inte har 40 år till pensionen överdrivet mycket. Att leva på utdelningar förstår jag, men tycker 4%-regeln är rimligare och gissningsvis har du med den räknat ett ok liv ändå om du dessutom säljer av lite? Eller kanske inte, har inte följt experimentet fullt ut. Upplever på ett personligt plan att det är lättare att hålla nere utgifterna när jag är ledig än när jag jobbar, så om vi skulle klara oss precis just nu, skulle jag tycka att det kändes ok att sluta här och nu med vetskapen att matkostnaderna går ner när jag inte jobbar.
mvh
Frihetsmamman :)
Hej,
RaderaJag kan hålla med om att det är lite så det ser ut, och känns till viss del. Viljan att arbeta kommer och går med dagsformen, men just nu känns det bra.
Det är möjligt att jag är lite mer trygghetsnarkoman än vad jag trott, för nu när det känns som ett realistisk val att sluta jobba har jag blivit betydligt mer nojig över marginaler än vad jag varit tidigare.
Jag gissar på att även mina kostnader skulle gå ned en del om jag var ledig om dagarna, så jag misstänker att det skulle fungera bra, men det ser ut att bli lite mer jobb trots allt.
Men det är ju ett beslut som går relativt snabbt att ändra om det skulle vara så. Slutar det vara givande blir det nog ett avslut ganska fort.