Jag började fundera i FIRE-banor redan en bit in i mitt första riktiga jobb. Jag är oklar över om kallades FIRE på den tiden. Detta var ungefär 2007-2008.
Då kom jag fram till att ungefär 3 miljoner skulle räcka. Men detta byggde i princip på att jag bodde i en stuga i skogen och åt ris och bönor. Av olika anledningar blev det inte någon FIRE-resa vid den här tiden. Jag amorterade visserligen ganska aggressivt på mitt dåvarande bolån, men investeringarna uteblev. Kanske för att jag brände mig lite under 2008-kraschen.
När jag senare återigen började spara på allvar, ca 2016 hade jag till en början samma mål, men jag insåg ganska snabbt att 3 miljoner inte räcker så långt.
Jag började då räkna lite mer och kom fram till att 4.5M enligt 4%-regeln skulle ge mig 15k/månad. Och detta känns lite mer realistiskt. Intressant nog är det ungefär vad jag får in i utdelningar idag. Även om värdet på portföljen är något större.
Den senaste tiden har jag börjat fundera på om även detta inte är i minsta laget. Inte för att man inte kan leva på detta idag, utan för att marginalerna är relativt små om någon av förutsättningarna skulle ändras. Exempelvis om kapital skulle börja beskattas betydligt hårdare.
Nu börjar jag fundera på om inte ett kapital på kanske 10 miljoner skulle vara ett mer lagom mål för att vara helt säker.
Jag är inte heller helt säker på att målet nödvändigtvis är att aldrig jobba igen, utan snarare att ha möjligheten att fatta det beslutet om jag skulle vilja. Och då finns det tid att låta pengarna växa. Men kanske efter ett ledigt år.
Sparkalkylator Deluxe är för övrigt något jag kan sitta och dagdrömma över hur länge som helst. Och den visar att 10 miljoner långt ifrån oöverkomligt. Även om det tar några år till.
Hur mycket behöver man egentligen?
Hej.
SvaraRaderaDet är ett härligt att problem att fundera över, detta hur mycket pengar som man egentligen behöver för att lämna ekorrhjulet.
Jag som planerar att sluta jobba i december i år börjar dock oroa mig lite för att drabbas av one more year syndrome, det vill säga att man hela tiden skjuter upp exiten.
För min del är ambitionen att mina tidiga uttag av tjänstepensioner ska täcka de löpande utgifterna, och att det som sedan finns på mitt ISK ska vara en buffert som jag dels kan nalla av vid behov. Men som även ska kunna användas för att ge guldkant åt livet, som till exempel resor.
"One More Year symdrone" är helt klart en risk. Samtidigt är det ju trist om man slutar för tidigt och får slut på pengar.
RaderaSedan kan man ju alltid anpassa sig under resans gång, något jag tror jag behöver väga in i mina beräkningar på något sätt.
Det beror ju helt pa hur du tänker att du vill leva i framtiden. Ar resor och uteätande nagot som lockar dig kommer du förstas att behöva mer pengar. Ar du nöjd med ett "vanligt" liv behöver du mindre. Vad är din plan? Ar du fortfarande inne pa att bo utomlands?
SvaraRadera/Annika
Planen är väl inte helt spikad. Men som jag ser det nu kommer framtiden vara något i stil med.
Radera1. Jobba något år till med nuvarande jobb.
2. Ta ledigt i något år.
3. Hitta ett nytt jobb, och jobba 3-5 år.
Sen börjar det bli lite luddigt. Det är här ett eventuellt utlandsboende skulle kunna bli av. Och vid det här laget räknar jag med att förmögenheten har växt sig ganska stor.
Om det blir flytt utomlands blir det ett varmare land utan vinter, förhoppningsvis även med lägre levnadskostnader.
Funkar det att ta ledigt nagot ar och sedan jobba som kodapa igen? Ar inte det färskvara, fragar jag som inte kan nagonting om sant. Vilket land har du tänkt dig? Och i sa fall storstad eller by? Det är ganska stora skillnader. Europa eller Asien?
Radera/Annika
Lite färskvara är det väl, men inte så mycket att ett år gör en helt oanställningsbar. Skulle jag intervjua något med ett hål i CV:t skulle jag fråga hur det kommer sig, och förmodligen vara nöjd med svaret. Fängelsevistelser undantagna.
RaderaVilket land är svårare att svara på. Dels måste visumfrågan kunna lösas, ekonomin gå ihop, och så måste man dessutom trivas.
Jag ser framför mig en serie av semesterresor för att utvärdera olika alternativ.
Inom EU ligger Portugal bra till, och även Spanien och kanske några medelhavsländer till.
I Asien har jag bara varit i Thailand, och det är visserligen trevligt, men det finns flera alternativ som måste undersökas.
Jag börjar nog med hyreslägenheter i storstäder oavsett.
Haha, paminner mig om när jag anställde en kille när jag bodde i Norge och fragade när han kunde börja. Om tre veckor sa han, för jag ska först in i fängelse. Det var den fragan jag inte ställt i anställningsintervjun. Det visade sig att han var vapenvägrare. Det gick bra för honom i karriären därefter.
RaderaVisum behöver du inte i Europa. Vilka sprak talar du?
/Annika
Nej just visumfriheten är en av de saker som talar för Europa. Samt att det fortfarande är relativt "kulturellt nära" jämfört med Asien. Även om jag fortfarande kommer känna mig ganska vilsen =)
RaderaSvenska, engelska samt synnerligen stapplande skoltyska är de språkkunskaper jag besitter. Så nästan var jag än hamnar kommer jag behöva lära mig ett språk. Vilket jag, till skillnad från många vad det verkar, faktiskt ser fram emot.
Da föreslar jag att du reser först och sedan bestämmer dig för vilket land du vill bo i, och direkt börjar studera spraket redan innan du flyttar dit. Det är svarare än man tror med ett nytt sprak i vuxen alder, trust me!
Radera/Annika
Återvänder till frågan om ekonomi även om utlandsboende kan vara intressant. Jag räknar med att behöva ca 15000:- per månad då jag går.Jag gjorde mig av med mitt stora boende med trädgård för att flytta in i en tvåa och fick därmed pengar över även om jag återigen blev med bolån efter att ha varit utan i några år. Jag planerar bara att finansiera mitt liv via sparpengarna mellan 56-67 års ålder. Då krävs 180000:- per år och jag klarar mig med de ca 2M jag har idag. Skulle jag satsa på 10M skulle jag inte pensionera mig före 70 års ålder (har ut ca 20k efter skatt och lever idag på ca 13500:- per månad). Är din inställning att du inte får ut pension eller att du kommer att öka ditt spenderande efter pensionen då du satsar på 10M?
SvaraRaderaJag räknar definitivt med en viss pension, men eftersom jag är 40 idag skulle den förmodligen inte bli så stor. Jag skulle nog kunna komma upp i 10M innan 50 om börsen inte går käpprätt åt skogen.
RaderaOch så känns det som om jag inte är redo för permanent pension riktigt ännu, och då känns ett högre mål ganska rimligt.
Sedan kan man ju alltid tänka sig att mer kapital skapar mer valmöjligheter, och det är ju inte fel det heller.
Då förstår jag bättre, hade inte koll på din ålder. Själv är jag 52 idag och räknar med att jobba ca 4 år till, vilket gör att jag kan nå ytterligare några 100k till innan jag går om börsen inte rasar hårt under tiden. Skillnaden mellan dig och mig är att jag hamnar mer i "die with zero"-tänket, vilket är mycket riskablare än att leva på avkastningen. Det är inget jag önskar mig, men jag vill hellre leva med risken att få slut på livsbesparingar än att få slut på livstid. Lycka till med den vidare resan och med bloggen.
SvaraRadera