November resultat

 Så var den sista handelsdagen för november över. Resultatet för månaden blev -0.07%.

 Utdelningar

Ganska precis 27 593 kr blev månadens utdelningar. Jag har insett att man kan se det summerat månad för månad i Nordnets app nu. Detta gör november till den tredje bästa utdelningsmånaden för 2025. Det är dock en ganska avlägsen tredjeplats då 2:an låg på 100 096 kr.

Utdelningarna kom från: 

• Securitas
• Xact Nordic High Dividend
• Investor
• Montrose Global Monthly Dividend 
• JGPI 
• JEQP 

Köp/Sälj

Månadens enda affär var ett köp i Axfood som i början av månaden var nere i någon slags nästan acceptabelt pris(260-265). Går den upp till närmare 300 kr så säljer jag igen.

 

Snart är året slut 

I mitten av december trillar de allra sista utdelningarna för året in, och det ska bli spännande att se vad resultatet blir. Det ser ut som att det kommer bli en ganska respektabel siffra, inlägg kommer när det är klart. 

 

I samband med att året börjar lida mot sitt slut, kommer första advent som ett brev på posten. Och på första advent dricker man glögg.  På grund av detta har jag införskaffat och smakat på Blossas årgångsglögg, och den smakar "Alperna" vilket tydligen betyder "som glögg fast surt", vilket inte är någon succé. Den får 2 av 5 i betyg.

 

Trevlig Black Friday, samt inom kort första advent!

 

 

Die with zero istället för utdelningar?

Jag såg för några veckor sedan en lirare på Youtube som nyligen blivit FIRE (tyvärr har jag slarvat bort länken). Han tyckte dock inte riktigt att det var dags att lägga sig på hängmattan, utan han började fundera på att på något sätt nå $25,000 i månaden i passiva inkomster efter han slutat jobba.

Nu bodde han visserligen i Singapore, vilket tycks vara ett dyrt ställe, men tjugofem tusen dollar i månaden måste vara en ganska bra siffra även där.

Naturligtvis börjar jag efter att ha sett detta fundera på vad något liknande skulle vara här i Sverige, och efter ett omoget övervägande kom jag fram till att 60 000 kr/månad i passiva inkomster skulle vara inte riktigt lika onödigt, men ändå ganska imponerande.

För att nå detta skulle jag behöva minst 12 miljoner kronor, och det till höga 6% direktavkastning, eller 18M till 4%.

Idag ligger det egna kapitalet på ca 6,5M, så en dubblering är ungefär vad som krävs.

Nu säger jag inte att det är ett mål, men ibland är det kul att dagdrömma lite, och för att nå till 12M skulle jag behöva antingen:

• ca 7 år om jag får en totalavkastning på 10% om året.
• ca 5 år om jag också sparar 20k/månad
• ca 9-10 år om jag också måste spendera 20k/månad (från portföljen)

Detta är ruskigt lång tid, speciellt som jag redan idag skulle klara mig. Att arbeta i 5+ år till för pengar jag inte behöver är knappast attraktivt. 

Ett sätt att accelerera det hela skulle kunna vara att låna en slant, och på så vis ge utvecklingen en hävstång. Men även med en ganska aggressiv belåning kapar jag kanske ett fåtal år, till högre risk.

Men med ett "Die with zero"-tänk då? 

Då krävs det förmodligen betydligt mindre kapital, samtidigt som beräkningen blir betydligt mer komplicerad.

 

Istället för att försöka räkna har jag försökt simulera det hela, och med antagande om att jag lever till 90, får garantipension från 70 så verkar det som om den magiska siffran är lite drygt 8.5 miljoner.

 

Detta verkar i alla fall nästan rimligt, då 8% av 8.5 miljoner är  680000, och 60k i 12 månader blir 720k. Jag använder 8% för att jag antar att 2% behöver återinvesteras för att täcka inflationen.

 

Om något känns nästan siffran lite hög, då kapitalet i början endast skulle dras ned med 40k/år. Men det handlar om ett antal år innan pensionen kommer, så det kanske stämmer.

 

Men detta antar fullständigt deterministiska omständigheter, vilket knappast är realistiskt. 

Slutsats

För det första är 60 tkr/månad en helt vansinnig siffra, det finns inget riktigt behov av det, utan det är mest en dagdröm. 

För det andra behöver förmodligen mycket mindre kapital sparat än man tror. Speciellt om man inte tänkte lämna något efter sig.

Knappar jag i simulatorn in min nuvarande situation ser det ut som att jag kan leva på pengarna idag, och med stor sannolikhet ha mer kvar när jag dör än idag. 

Att helt och håller täcka ens omkostnader med utdelningar är helt enkelt ett ineffektivt att räkna för de av oss som inte tänker lämna någon förmögenhet efter oss. Jag ska försöka bli bättre på att tänka så istället.

Trevlig fortsättning på helgen!

Att gå på intervju utan att behöva jobbet

I ett tidigare inlägg hintade jag om någon form av händelse jag inte var riktigt redo att skriva om. Nu är dagen här då inlägget blir av.

Jag har under de senaste veckorna deltagit i en anställningsprocess! 

Nu kanske någon undrar varför då? Har du inte redan ett jobb som du vill göra dig av med? Och det stämmer mycket väl.

Bakgrund 

Arbetar man inom IT-branschen får man ofta påstötningar via LinkedIn från diverse rekryterare, och för ett antal veckor sedan fick jag en sådan påstötning från ett konsultbolag.

Strax innan detta hade jag under ett inlägg på "Kronan till miljonen" kommenterat om att jag var lite nyfiken på vad konsultbolagen har för sig då jag ofta läser att branschen är stendöd, men i sådana fall, varför rekryterar de?

Så när denna rekryterare hörde av sig blev jag nyfiken nog för att ta ett samtal, och på den vägen blev det även ett par intervjuer.

Just de större konsultbolagen är lite speciella då de både har ganska mycket personal och ganska hög personalomsättning, så jag tror att de helt enkelt alltid har ett visst anställningsbehov. 

Samtidigt, om man lyssnar lite mellan raderna, får jag dessutom intrycket av att försvarsindustrin expanderar kraftigt. Och just försvarsindustrin är lite speciell då de sannolikt bara rekryterar folk med rätt medborgarskap, vilket skapar en lite annorlunda marknad än vanligt.

Känslan av att söka jobb trots att man inte behöver det 

I min mening är det extremt skönt att inte  behöva jobbet man söker. Hade jag känt stress över att inte kunna betala nästa elräkning tror jag att jag hade gjort mycket sämre ifrån mig på intervjuer och liknande. Desperation är inte särskilt attraktivt, och det gäller både på krogen och under jobbsök.

Bristen på behov av jobbet gör att jag känner att jag kan vara ärligare i mina svar, och i någon mån lite mer kritisk i de frågor jag ställer. Inte så att det går över styr, ingen gillar någon som bara är negativ, men det finns helt enkelt inte samma behov av att framstå som en ja-sägare som jag ibland upplever premieras i intervjuprocesser.

Om jag någonsin jobbar igen efter att jag slutar hos min nuvarande arbetsgivare kommer jag nog vara ganska kräsen med vad jag tar för arbeten. Och att vara i en position där det är möjligt, är en lyx jag helt klart gillar. 

Resultatet 

Det blev inget jobb, och det är nog lika bra det. Tajmingen för att ta ett nytt jobb hade varit verkligt usel. Vilket gör att jag är inte säker på att jag tagit det ens om jag fått ett erbjudande, vilket jag inte fick. Men det var ändå intressant att höra lite om företaget och lite om statusen i branschen just nu.

Min gissning är att konjunkturen börjar vända till det bättre under 2026, vilket borde gynna konsultbolagen, så det skulle kunna vara köpläge, men vet vet. Konsultbranschen har aldrig varit någon favorit för mig som investerare, även om den möjligen kan fungera som arbetsgivare.

Hur är det för er andra? Har era förmögenheter förändrat relationen till framtida arbetsgivare?