I en förhandling finns det oftast en part som är mer intresserad av att nå en överenskommelse än sin motpart. Den parten förhandlar i någon form av underläge.
Relationen arbetsgivare/arbetstagare är inget undantag. Är arbetsgivaren på väg att skära ned skulle jag tro att löneökningarna för året inte blir särskilt stora, säger någon upp sig slipper man säga upp någon. Om man däremot inte kommer överens med nyckelpersoner blir det snabbt dyrt.
Lever man från hand till mun, är man nog väldigt mån om att komma överens med sin arbetsgivare, men är man ekonomiskt oberoende är inte lika viktigt. Man skulle rent utav kunna säga att ekonomiskt oberoende människor förhandlar ur en väldigt stark position.
Ekonomiskt oberoende är egentligen mest meningsfullt i en förhandlingssituation ifall en motpart känner till det. För det är först då arbetsgivaren vet att det är en fullt realistisk möjlighet att lämna, utan att få problem ifall det skulle ta tid att hitta nästa jobb.
Nackdelar
Jag kan tycka att det låter lite lockande att i förbigående nämna att man kan leva på kapital så att chefen hör det. Det skulle helt klart kunna påverka styrkeförhållandena nästa gång det är lönesamtal. Men frågan är om det inte också kan finnas vissa nackdelar.
Framför allt skulle det kunna spridas, och det skulle kunna tisslas och tasslas en del på kontoret, vilket skulle kunna få sociala konsekvenser. För att inte tala om avundsjuka. En riktigt korkad chef skulle ju även kunna dra en "Du som är så rik behöver ju inte mer...".
En förutsättning för att få några fördelar är nog tyvärr dessutom att man är relativt svår att ersätta. Men det är en förutsättning som är fullt rimlig för många ingenjörsjobb och liknande.
Mjuk avkastning på kapital?
Att använda pengar för att tjäna mer pengar är knappast något som är främmande för någon som läser den här bloggen. Men detta är ett lite annat sätt att använda sin förmögenhet än att köpa akter eller fonder. Att helt enkelt låta arbetsgivaren förstå att det krävs mer än minimum för att hålla kvar en då man inte är beroende av arbetet på samma sätt som alla andra. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det för, kanske någon form av mjuk avkastning?
Hur gör jag?
Jag tänker nog fortsatt hålla mina hemligheter hemliga, men för uppmärksamma chefer och kolleger är det nog ganska uppenbart att jag är intresserad av investeringar och har det relativt gott ställt. Däremot tror jag ingen inser att jag skulle kunna sluta idag om jag så önskar.
Har stora förmögenheter givit er som läser några fördelar i förhandlingar med exempelvis arbetsgivare?